Bye bye April!
Hur har april månad varit sen första minskningen av kortisonet? Nja, sådär... Det har pendlat upp och ner. Först har det känts bra sen dippar kroppen, värken ökar och tröttheten kommer. Självförtroendet ligger just nu inte i topp men duger.
Imorn är det dax för nästa minskning, då kommer jag ner i den så kallade kritiska nivån med kortisonet, dvs 10 mg/dygn. Nu kommer det att märkas att jag inte har något kroppseget kortison och kroppen måste ställa om sig på att börja tillverka det. Undrar hur många dagar det kommer att ta? Är nog bara att gilla läget och stå ut, det kommer att gå över.
Träningen i april existerade men det kändes inte som mer. Jag vill inte pressa kroppen för mycket nu utan det räcker med den värk jag har. Fibro och träningsvärk i kombination med nedtrappningen är ingen höjdare.
Mitt i allt det här så smider jag planer för studier och går allt som det ska så blir det en mjukstart i höst och sen till vårterminen startar "allvaret" Och vad är det jag ska studera? Det skriver jag om sen, någon gång...
Kram på er å ha det gott! :D
