Än så länge går det över förväntan...
Jag började med nedtrappningen av Prednisolonet den 31/3 och än så länge går det över förväntan. Naturligtvis reagerar kroppen men det är bara att gilla läget. Värken ökar och modet sjunker men det kommer att rätta till sig när kroppen vant sig vid en lägre dos.
Så här ska jag nu hålla på ett tag och det kommer att ta tid. Visst skulle jag kunna "klippa" det men då mår jag därefter.
Svårt att hitta lust och motivation att träna nu men det kommer tillbaka så småningom. Försöker istället fylla min fritid med aktiviteter som lyfter och ger glädje. Jag rotade långt ner i högen av noter och hittade ett klaverutdrag som jag pysslar lite med vid pianot, jag spelar den, inte sjunger. Den har 6 sidor och jag tar en sida i taget.
Värmen ute kommer och går som den vill men det känns som att våren också är här. Hos oss är nästan all snö borta men några mil härifrån uppe i skogen och bergen är det till och med vinterväg. Gillar den kontrasten vår och sommar.
Kram på er alla!
